Jag försöker stänga av alla mina känslor för en viss person, försöker att inte kolla på hans ask, insta eller våra gamla konversationer å bilder på han osv. Den här personen har ljugit helvetes jävla mycke för mej, och jag har gått på allt. Han har fått mej å tro på kärleken, tro på oss, på att vi hade nåt, han fick mej att känna mej speciell osv fast han har tydligen vart kär i en annan mesta dels av tiden och ljugit om sina känslor för mej. jag blir så jävla förbannad på mej själv för att jag gick på allt, att jag litade på allt han sa, istället för å tro på va exakt ALLA andra sa t mej om honom. Dom hade rätt. Och jag ångrar att jag inte lyssnade på dom. Den här personen leker fortfarande att han är kär i mej å blablablabullshit. Han leker att jag har krossat honom och att jag har playat honom, när det i själva verket alltid har varit tvärtom. Han ville ju bara ha någon. Spelar ingen roll vem, jag har ingen som helst betydelse för honom. Jag snacka me Sami igår och han berättade för mej hur vissa killar är, att dom bara vill ha nån som bekräftar dom och att dom därför har flera eftersom att en inte räcker och typ såhära "tänk om hon blir kär i nån annan å dissar mej, måste ha nåra reserver." Så var ju fallet den här gången. Om ja skulle ta mej tiden å skriva t han skulle jag nog skriva nåt sånt här:

Du är kär i kärleken bby. De räcker inte när jag bara är jag. Jag måste bekräfta dej jämt å ständigt för att du ska tro på att mina känslor är äkta. Du är kär i bekräftelsen, intimiteten, kärleken. Kärleken som inte finns där, den är ju inte äkta. Visst älskar du mej mer när jag skriver gulliga saker, än när ja bara är ja? Du älskar mej för att ja älskar dej. Du älskar att ha nån, du älskar att veta att ja alltid kommer älska dej. Du älskar inte mej, assie. Å de räcker inte för mej, ja e ledsen. Ja tänker inte fortsätta på nånting som är byggt på falska känslor, jag vill inte ha de. Nån gång kommer ja hitta nån som älskar mej för den ja e me alla mina brister å fel. Den personen e inte du. Och även om jag älskar dej för allt du är och inte är så räcker inte det i ett förhållande. Det måste vara ömsesidigt, äkta ömsesidigt. Man måste åtminstone kunna känna lite trygghet, lite tillit. Och även om vi inte har ett förhållande på det sättet så tänker jag inte fortsätta nåt som är byggt på lögner.

Aa typ så.

Tror han anar att jag vet sanningen bakom alla hans lögner och han vet vilket svin han är nu så därför försöker han svartmåla mej så att jag framstår som svinet och så att alla ska tycka synd om honom å blablabla. Han e största lögnaren och jag ångrar att jag gav ut mitt hjärta till han så enkelt.

Jag önskar att han kunde få smaka på sin egen medicin, om ni fattar. Att han kunde få känna på hur det är att bli ljugen rakt upp i ansiktet varenda jävla dag, å sen få höra sanningen av massa andra. han kunde få va lika förvirrad som ja va å som ja fortfarande är då alla säger olika saker. Att inte kunna lita på den man älskar, hur jävla svårt är inte de. De klart man tappar känslor, för ingen kan väl va kär i en falsk fitta som ljuger och spelar ett jävla spel me dina känslor. Att veta att man inte duger som man är för en person man älskar. Det är nog det jävligaste med det här. Att han inte vill ha en för den man är utan bara för bekräftelsen, "kärleken". Den falska kärleken.

Jag väljer att tro på mej själv och inte lita på någon annan. Och eftersom den här killen har ljugit för mej flertal gånger så tänker jag inte tro ett skit av va han säger längre. Allt va ett spel för han.

Det jag undrar mest över i nuläget, som faktiskt får mej att vilja ringa honom å fråga är: varför fortsätter du spela fast leken redan är slut

Heeej
Haha stel
Nej men wazup tiep
Snabbt inlägg bara, väntar på min supreme

Vart trött på å va brunett, de är fkn deprimerande efter ett tag satte aa nej hejdå brunt hår

Ni kommer typ inte känna igen mej, kmr ändra min stil helt ahha så trött på å va deppiga assie nu vill ja va galna assie igen hihigiig

Så trött på idioter som tror dom är värsta king på å ljuga men man ba ser igenom hur falska dom e å fyfan
Nej inga mer players tack
Hejdåå

Hej bloggeeeen<33
Jag har gjort en video t er hihi men ja fattar inte hur man lägger upp den här ..
Så om ni vill se den, gå in på min videofyme: Assies

Eftersom ja precis börjat blogga så kanske ni undrar lite om mej, då är de ba å fråga på, både här i kommentarerna, på min videofyme och på min ask http://ask.fm/Assies

Där kan ni även fråga anonymt om ni vill de lixx

Så fråga på nu, vanliga frågor t.ex "hur gammal e du, vart kmr du ifrån, varför började du blogga, blablabla osv. Elr personliga frågor , privata frågor och typ såna här "vad föredrar du" frågor, och "va skulle du göra om" osv, ni kan be mej beskriva nån elr säga på en skala hur snygg nån är. Va som helst, de skulle bara va tråkigt om ja hade en frågestund utan frågor så kör nu lavju

Hur vet man om man är kär?

Fick en fråga på ask, å svaret kommer även här, då jag tyckte att de va jävligt viktigt å tänkvärt, så för er som pallar läsa.. <333

Du vet de när du inte uppfattar din kärlek som beroende av uppmärksamhet från personen i fråga utan när du bara är kär i personen utan att känna att du måste få nånting tillbaka. När du inte vet vrf. De är där som kärleken börjar bli brutalt obarmhärtig

En del av kärlek är när man mår väldigt bra av att umgås me en viss person men man kan inte riktigt förklara varför de känns så bra. Man kan sitta rakt upp å ner brevi varandra utan o snacka elr ens titta på varandra och ändå känna sej lycklig. Den andras närvaro fyller en me glädje å trygghet. Kärlek är när kommunikationen kan ske utan ord. När blickar kan säga allt

Han/hon är de första du tänker på när du vaknar och han/hon är de sista du tänker på innan du somnar och däremellan finns han/hon me hela tiden, konstant ploppar hen upp i huvet, allt påminner om honom och jag kan tillome känna hans doft helt plötsligt

Vad man än gör, tänker, känner o upplever så finns de allti en koppling elr en vilja att försöka koppla det till personen

När man går runt som ett stort jävla fån me största leendet i världen och fnittrar för sej själv

När man tänker ”vi” helt spontant o naturligt. De känns så självklart att tänka ”när vi åker dit”, ”när vi bor där”, ”när vi ska göra de” osv. Man är som en slags enhet.  ”Gör de ont i dej så gör de ont i mej också". Man delar smärta å glädje på ett speciellt sätt

Man kollar in i hans ögon å ba smälter, de jobbigt oxå för dom man blir kär i har en förmåga att allti ba se rakt igenom en, hela ens fasad, en gång ett stort, starkt och stolt slott är numera ett bräckligt korthus.
Om man e som ja, en brud me ett visst kontrollbehov och som dominant i dom flesta situationer har man en hat-kärlek till denna känsla av att ba tappa kontrollen totalt, att helt plötsligt bli en osäker liten flicka igen ba av hans blick. :|

En hel del illamående me i bilden också, mår ofta illa av att va kär. När han inte är me mej t.ex

Kärlek är blandade känslor. De är läskigt många gånger man kan känna sig väldigt blottad och utlämnad. Helt i händerna på den som fått ens hjärta att slå ett extra slag.

också att man lätt kan bli sårad när man e i ett förhållande me nån. Typ när man blir lämnad och övergiven utan att veta anledningen..

Kärleken är fett hal, svår att förstå på de flesta håll. De värsta är dom här situationerna då den ena parten gillar den andra mer. Såna förhållanden tar alltid slut, ja vet, erfaren just inom den situationen. De suger när jag är beroende av honom och han är inte de tillbaka.

Aldrig är man så svag som när man älskar.
Men kärlek är också där du hämtar kraft ifrån när allt rasat runt omkring.

Aldrig är man så stark som när man älskar.

De är inte pang bom på för alla människor. Kärleken kan lika gärna komma smygande och överrumpla en när man som minst anar de. Vissa är snabba me å landa i sina känslor, andra är mer försiktiga/sega. Det finns ingen manual som säger att man måste känna fkn zoo i magen hela tiden, eller näst intill dö när personen kommer in i rummet, för att det ska vara äkta.

Men ställ frågan: varför den personen? Jadu, en jävligt bra fråga.

Även när jag tänker ''vafan, varför skulle han va så jävla speciell'' och jämför honom me nån annan, så går de ba it. Då ba stopp.

Ingen kan mäta sig med honom helt enkelt. Ingen. Och när man frågar brudarna lite lätt vad de tycker om han kan svaret va ''han e väl helt ok''. Helt ok? Nej, han e fan heller ”helt ok”. Han e speciell och unik på alla sätt. Inte alls en i mängden.

Jag är också väldigt fysisk av mig. Gillar å mysa, pilla me hans hår, klia honom på magen elr ba ha honom i min famn. Liksom fattar ni lyckan i en litt hårdhänt bamsekram<33

Men hur vet man att man är kär i personen å it ba i "kärleken"? Hur vet man att de inte ba är känslan av att va så nära en annan person, att det inte ba är intimiteten man vill ha?

vad exakt är de du gillar med henne/honom, och hur brukar du tänka på hen.. T.ex, om du saknar hen, va är de du saknar? Uppmärksamheten/kärleken, elr saknar du faktiskt just hen? Hade vem som helst kunnat ta hens plats, elr är det bara hen som finns för dej? Varför ses ni, är de för att du ärligt vill njuta av personen, elr är de för att du ska kunna konstatera att du "har någon" för dej själv, inför dina vänner å för världen?

Som tur är brukar man efter ett tag vänja sej vid intimitet, och om du fortfarande vill vara nära personen när ditt initimitetiska (?:’)) behov för närhet har tillfredställts, då vet du om de finns mer än bara närhet bakom de hela.

Tänk: skulle de kunna va nån annan kille som låg där me en helt annan doft och annan kropp. Skulle de kunna va intressant och lite lockande elr ba fel att va intim, mysa och skeda me en annan kille? Vill du liggaa, mysa me din kille för du är utsvulten på fysisk närhet å tillfredställelse elr för att de är just han?

Nej självklart skulle de it va samma sak me en annan kille. Det måste ju vara just han, ingen annan blir lika bra elr ens i närheten när man är kär.

Ja vet hur svårt de är att försöka reda ut va man faktiskt känner. De är så svårt att se förbi de som förblindar, för att se va som faktiskt finns på djupet.

Jag tror faktiskt inte att jag nånsin bara varit kär i kärleken.


Men min uppfattning om hur de nog kan kännas att va kär i kärleken är väl typ när personen ba vill bevara känslan av nykär föralltid. När man får panik för att förhållandet går in i en mer "stadig fas" å när pirret i magen har börjat lugna ner sej litt. Man vill så förtvivlat stanna kvar i den rosaskimrande berusningskänslan de innebär att va nykär.


Sen när väl insikten rullat över så kommer det sluta med att du vet att du antingen älskar honom som person, eller inte. Hur mycket du än tycker om honom i övrigt.

Till dess får du försöka fortsätta fundera, spendera tid me o utan honom, känna efter o inte tvivla på din magkänsla. I slutändan handlar de ju trots allt om nåt bara du kan svara på, så känslan finns ju där. Den ska bara grävas fram också.

Ibland blir man kär i någon som inte älskar en tillbaka, och en del går över kärlekens gränser och blir helt sälvutplånande, och ba tar emot skit, och de är it kärlek heller.

Är du beroende och utplånar dig själv så behöver du satsa på dig själv innan du är redo för kärlek. Kärlek är svårt, men någon slags ömsesidighet är av vikt, och sedan finns där också en tvekan, det är ändå ens hjärta man satsar i ett högt spel där man kan vinna, men också förlora.

Ordet spel skall inte tas bokstavligt, kärlek är ärlighet och sårbarhet och tillit

Dock tror ja it att de påriktigt bara är äkta kärlek i ett förhållande

Ja gillar it att va kär så särskilt mke måste ja säga.
Ja blir bara ledsen o arg, utnyttjad och försvagad av att ha en person som har sådan
inverkan/påverkan på mej. De som ett tåg som man är fastsurrad på och som inte
har nån förare och som ba skenar iväg me en. Man har ingen kontroll, ens handlingar
slutar att grunda sej i logik, stolthet och värdighet. Tåget rusar iväg me en och man får
själv ta smällen när de går åt helvete. Visst är de underbart när det går bra, ett jävla rus då,
men när man är så utom kontroll över sej själv (vilket iallafall ja blir när ja är kär)
så blir de mest ba obehagligt och resultatet blir aldrig nån seger.
Ja blir lite mer av en förlorare när ja är kär, eftersom ja tappar förmågan att styra
mej själv i rätt riktning. Känslorna blir så starka att man blir blind och gör drag som inte
kan tolkas på nåt annat sätt än irrationellt och svagt. Underbart tkr vissa,
”sån är kärleken”, men ja håller inte me, det är ba underbart för den som får bekräftelse
av att ha lyckats fängsla någon så totalt och de ger näring till den personens ego.
Den som är riktigt kär lider allti i slutändan pga oförmågan att
göra rätt sak i rätt tid eftersom känslorna ba kaoz.

Så när ja tappar styrförmågan, då är jag kär. Jävligt äckligt enligt mej.
Ja hatar att va så okontrollerad, typ som en vilding utan förstånd. Haha men mina vänner tkr tvärtom,
de gillar när jag blir "avklädd rustningen" och man får se mitt hjärta. Jag tyckte också det lät fint, men det är det fan inte. J

..egentigen kanske ja vet svaret men försöker förtränga det. hur mycket ja faktiskt tycker om hnm, att jag faktiskt är kär. Jag har hela tiden försökt va kall och inbilla mig att de är närheten ja är är kär i. De var ett förhastat beslut jag tog eftersom ja alltid visste från början att de inte skulle bli nåt. men de är kanske just de som är den egentliga anledningen till vrf de it blev nåt. Helvete att man ska va så jävla osäker.

Dehär me kärlek är verkligen it lätt.

Ehm idag vakna jag av att en kille stod i mitt rum å stirra på mej. De va jävligt skumt ja ba vem fan e du ahhaha å då gick han så ja somna om igen. Senare ropa mamma att de va frukost så ja gick t matbordet i trosor å linne, håret i värsta trasselbullen å helt osminkad dit, som ja brukar göra lixom. Då ba sitter han där. Fattar ni va awkward. Hahaha aaa han ska tydligen bo här ett tag nu men ehm aa. Pin. Men aa.

Imorrn ska ja t stallet å leda småbarn på deras jävla lucia tåg, å sen ska ja ha juluppvisning, vi ska köra en hopp kadrilj elr hur fan de stavas så de blir kul, ja ska va utklädd t tomtenissa hihi men bilder kommer säkert upp på de imorrn. Puss :*

Tröttnat på all gammal skit ja lyssnar på, kom me lite tiips snälla :3<333

Hej igen bloggen, har ni saknat mej? Hihi

De typ lucia inatt, hur ska ni fira derå? Party party elleee? Hihihi

Asså Gash ja hitta finaste kappan i mammas garderob, lööööv it <333

Apropå ingenting, följ mej på instaaaa bitchaaazz <333 insta: duveetassie , handenibyxan , aintyohoe haha dom e lite olika privata sådär :3 uppdaterar mest på handenibyxan men den är mest privatast lixom

Ajjaa lets get to the point, ja ska göra nåt slags videoinlägg sååå är de nåt speciellt ni vill att ja ska göra elle visa elle så? Kommenteraaa va inte blyga <3

Idag va ja i Vällingby me emmish hihi vi träffa nåra blatteboyz på tuben, dom va så jävla sköna walla hih

Köpte litt skit idag rå, kan göra en haul sen puss

Hej bejbs
Äre ba jag som älskar videobloggar? Hihi tänkte göra en video men vad för slags video ska jag göra? Kommentera hihi

Om ingen kommenterar, eftersom bloggen fortfarande e helt ny så kör vi på en 10 saker ni inte visste om mej, och den kan ni se på min videofyme, assies

Ska försöka lägga upp den här haha men som sagt är jag inte så teknisk.. Puss<333fet text följ min insta: assiewoho

[Bild]